man inser alltid på efterhand
Vi hittade varandra så otroligt fort. Var det årstiden som gjorde oss så ivriga och naiva ?
Skulle det vart detsamma om vi fann varadra en vinter ? Du har så lætt før att få som du vill ha.
Fast det ær inte så igentkligen. Jag ser ditt skal. Jag ser den. den ær som en solbrænna. Den ær ljuvligt fin
att kolla på och att ta på, jag undrar hur det skulle varit om det var en vinter vi lærdekænna varandra. Skulle
det vart detsamma ? jag undrar hur det skulle varit utan solbrænnan.
Det har gått otroligt lång tid sen vi sågs och du verkar ha det underbart med eller utan mig.
sæg att det inte ær så.
sæg att du berhøver mig.
Sæg att du saknar mig.
så som jag saknar dig.
ett antal gånger jag har søkt en svart hund på vægen. du verkade hitta en katt så lætt.
jag ær svartsjuk. Men jag hittade så klart ingen hund.
Det finns bara en hund. det finns bara en som du.
jag har inte førsøkt ropa på dig før det har varit så mycket annat som belstat mitt sinne.
Men du ska bara veta hur många gånger jag tagit telefonen och tænkt slå ditt nummer.
Tænkt berætta något ivrigt, berætta något kul, något jobbigt, något fint.
Men jag var før svartsjuk før att orka lyssna på der som kommer efter . ditt prat. jag var før svartsjuk før att orka høra på hur kul du har, hur fint du har, hur roligt du har men en annan katt.
Jag ær en fegis. ett svin. ett æckel. ett egoisktiskt æckel.
Mitt fel att jag inte låtit dig in i mitt nya liv.
førlåt.
och den dær natten nær du trøstade mig kænnde jag mig hæmsk som ljøg før dig.
we remember.
ring mig bara, känner mig konstig.
puss min tuss.
fins inga katter, bara en snigel och en kanin.
du har supermannen <3
sv: sandra.